torsdag 7 januari 2010

Tack...

Tack min snälle käre lille son!
Tack för att du skriker hela natten
Tack för att du inte slutar skrika trots att jag ligger bredvid dig och håller om dig
Tack för att jag inte har fått sova på hela natten
Tack för att du fortsätter gnälla nu på morgonen
Tack för att du vägrar lära dig att resa dig själv (när vi vet att det är där skon klämmer)
Tack för att du... Bara tack!

3 kommentarer:

Jessica sa...

Kramas!! :-(

Anonym sa...

usch så jobbigt för er, hoppas det snart släpper för gossen!!
kramar!!

Anneli sa...

Blä för våra söner ibland, fast dom är det bästa som finns...
Kramas oxå